Den 18 mars var första gången jag provade Crossfit och sedan dess har jag kört två gånger i veckan. Och måste säga att jag älskar det!!!
Hade så önskat att det här fanns tidigare i mitt liv ca 20 år sedan men det hjälper ju inte att tänka så. Men så glad att jag har hittat det nu. Jag var ju ganska nervös första gången men det gick ju snabbt över när jag fick se hur allt fungerade. Vad är det med Crossfit som är så bra då? Personligen tycker jag att det är så bra stämning på Boxen, folk känner varandra och peppar varandra. Det är de som är nybörjare (typ jag) och de som tävlar. De är gamla, unga, kvinnor och män. Alltså alla olika typer av människor och att det är en familjekänslan som jag tror är Crossfit:ens grej. Men det finns en sak till. Det är ingen som bryr sig om hur de ser ut när de tränar. Inte på den boxen jag tränar i alla fall. Folk köttar på, svettar, blir röda i ansiktet, får konstig frisyr pga olika övningar man gör. Men det är ingen som bryr sig. Fokus är träningen. Och det är det som är så skönt.
Inte för att jag personligen bryr mig och de som känner mig vet det. Jag är långt ifrån en ytlig människa. Men just att alla som är där verkar ha samma inställning. Så skönt!! I dagens samhälle och med allt som syns i socialamedier är det så skönt att hitta platser där utseendet inte är i fokus.
Jag har träningskort på SATS också och det är riktigt bra. Bra gym och bra klasser om man vill det men det är också mycket utseende fixerat. Första gången där möter jag två tjejer med läppförstoringar och cillisar. Å där var den fördommen bekräftad! Nja inte riktigt för sedan finns det ju sådana som mig, så nog är det en blandning men det är helt klart mer fokus på utseende där. Förstå mig rätt, jag har inget problem att man vill se snygg ut. Sedan kan vi diskutera vad det är med när man är tvungen att titta två gånger på någon för de ser lite vanställda ut, så kan det ju inte vara helt rätt. Och då menar jag just de som har botox överallt, världens största läppar och cillisar. När fäään blev det snyggt? Men det är ju indviduellt men varför vill man se så konstgjord ut och varför är det så kul att se ut som alla andra?
Känner att jag kommer ifrån ämnet men är lite trött på allt ytligt men det kan vi ta någon annan gång. Tillbaka till Crossfit:en nu.
Idag var jag på ett pass som var rent ut sagt skitjobbigt! Mini-Murph, se nedan:
Om man hade strukit en noll på alla grejer så hade det blivit mer normalt men icke. Kan säga att jag gjorde inte alla pull-ups och armhävningar men det fanns liksom inget mer att ta av. Det var dött. I ställe för löpning körde jag rodd. 150 st knäböj blev det och yes, träningsvärk kommer det bli 🙂
Jag tyckte det var jätte många repititioner men då ska man veta att man kan göra en hel eller full eller vad det nu heter Murph. Då är det DUBBELT så många repititioner av allt. Ehhh… helt normalt, NOT! Så jag var ganska nöjd med min Mini Murph som inte alls kändes mini någonstans.
Det är ju 16 platser på passet och idag var det fullt. Av dessa 16 personer var det 5 stycken som var liksom i en annan liga än oss övriga. Nämen då kör de med viktväst under hela passet. Nej inget konstigt alls. Nej då. Det är sådana här människor som man undrar om de egentligen är robotar. Så sjukt imponerande. Och så inspirerande. Pratade med några av ”dem” efteråt och sa just att det är så imponerade och inspirerande. Och jag tycker verkligen det. Att se människor som kan nyttja sin kropp till sin fulla potential är så häftigt. Det kan gälla Crossfit, amerikansk fotboll, balett, cheerleading, styrkelyft eller vad som. Att se riktiga atleter är super häftigt.
Passet var kl 10.00 idag och nu är den runt 18 och jag känner hur träningsvärken börjar komma krypande. Så morgondagen blir intressant. 🙂
Oavsett om det heter Crossfit, Shabam, gång, yoga eller nåt annat så är ju det viktigaste att hitta något som DU tycker är kul. Det är då det blir av. Så fundera vad du gillar och gör det. För röra på oss borde vi alla!!
Hej och Kram på er
strongcommitment.wordpress.com 